| Shiamuslimerna tror att tillkännagivandet som nämnts
av koran versen blev uppfylld av Profeten (s) när han utsåg
Imam Ali bin Abu Talib (a) som sin efterföljare på dagen
Ghadir Khumm.
Vad hände på dagen av Ghadir Khumm?
Ghadir Khumm är en plats några mil från Mecka på
vägen till Medina. När Profeten (s) passerade denna plats
den 18 Dhu l Hijja (10 mars 632) på sin återresa från
den sista pilgrimnings färden så uppenbarades versen ”O
Budbärare tillkännage vad som har sänts ner…”.
Han stannade därför för att göra ett tillkännagivande
till pilgrimerna som hade följt med honom från Mecka och
som var för spridda från vägkorsningen till deras respektive
destination. På Profetens (s) order så blev en speciell
predikstol gjort av trädgrenar och uppställd åt honom.
Efter kvälls bönen satt Profeten (s) på predikstolen
och gjorde sin sista offentliga uttalande till den största sammankomsten
före sin död tre månade senare.
Höjdpunkten av hans predikan var när Profeten (s) tog Imam
Alis hand och frågade sina anhängare om han var överlägsen
i auktoritet (mawla) till de troende själva. Folkmassan ropade
i en enda röst: ”Det är så, O Allahs Apostel”.
Han deklarerade sedan: ”Han som jag är herre till (mawla)
till honom är även Ali herre (mawla). O Gud, var vän
till han som är hans vän, och var en fiende till han som är
hans fiende."
Omedelbart efter Profeten (s) avslutade sitt tal uppenbarade följande
koran vers:
"Idag har jag perfektioniserat eran religion och avslutad min
gunst mot er och jag blev tillfredsställd att Islam blev eran religion."
(Koranen 5:3)
Efter hans tal bad Profeten (s) alla att lova tro och lydnad gentemot
Ali (a) och gratulera honom. Bland de som gjorde detta var Umar bin
al-Khattab, som sa: ”Bra gjort Ibn abi Talib! Idag blev du herre
över alla troende män och kvinnor.”
En arab, efter att ha hört om händelsen vid Ghadir Khumm,
kom till profeten (s) och sa: ”Du befallde oss att vittna om att
det inte finns någon annan Gud förutom Allah och du sa att
du är Guds budbärare. Vi lydde dig. Du befallde oss att utföra
bönen fem gånger om dagen och vi lydde. Sedan befallde du
oss att fasta under månaden Ramadan och vi lydde. Sedan befallde
du oss till att vallfärda till Mecka och vi lydde.
Men du är inte tillfredsställd med allt detta och du höjde
din kusin via din hand och tvingade honom på oss som vår
herre genom att säga Ali är mawla till vem jag är mawla!
Är det här påläggandet från Allah eller från
dig? Profeten sa: ”Av Allah som är den enda Guden!”
Det här är från Allah, den mäktiga och ärofulla."
När mannen hörde detta svar så vände han tillbaka
och gick mot sin hon-kamel och sa: ”O Allah! Om det som Mohammed
säger är sant, så kasta ner en sten på oss från
himlen och utsätt oss för svår smärta och tortyr”.
Han hade inte nått sin hon-kamel förrän Allah hade kastat
en sten mot honom som träffade honom på huvudet, trängt
igenom hans kropp och lämnat honom död. Det var vid detta
tillfälle som Allah, den upphöjda, skickade ner följande
vers:
"En frågare frågade om straffet att falla ska. För
den otroende finns inget att avleda det, från Allah Herren av
det uppstigande." (Koranen 70:1-3)
Anser de Sunnilärda att denna händelse är autentisk?
Antalet av Sunnilärda som skildrar denna händelse, både
i detalj och i sammanfattning, är häpnade. Denna historiska
händelse blev skildrad av 110 anhängare till Profeten (s),
84 efterföljare från den följande generationen och sedan
av hundratals av lärda av den Islamiska världen, från
det första till det fjortonde århundratalet AH (sjunde till
det tjugonde århundratalet CE).
Denna statistik inkluderar endast överföringar som har uppträtt
i skildringar som har dokumenterats av Sunnilärda!
En mycket liten mängd av dessa källor ges nedanför.
Många av dessa lärda, inte bara citerar Profetens (s) förklaring
utan även kallar den för autentisk:
• alHakim alNaysaburi, alMustadrak ala al-Sahihayn
(Beirut), vol 3, s. 109-110, s. 133, s. 148, s. 533. Han framför
bestämt att traditionen är sahih i överensstämmelse
med kriterium av al-Bukhari och Muslim al-Dhahabi har bekräftat
denna bedömning.
• AlTirmidhi, Sunan (Kairo), vol. 5, s. 633
• Ibn Majah, Sunan, (Kairo, 1952), vol. 1, s. 45
• Ibn Hajar al-'Asqalani, Fath al-Bari bi Sharh Sahih al-Bukhari,
(Beirut, 1988), vol. 7, s. 61
• Al-Ayni, 'Umdat al-Qari Sharh Sahih al-Bukhari, vol. 8, s.
584
• Ibn alAthir, Jami al'usul, i, 277, nr. 65;
• Al-Suyuti, al-Durr al-Manthur, vol. 2, s. 259 och s. 298
• Fakhr al-Din al-Razi, Tafsir al-Kabir, (Beirut, 1981), vol.
11, s. 53
• Ibn Kathir, Tafsir Qur'an al-'Azim, (Beirut), vol. 2, s. 14
• Al-Wahidi, Asbab al-Nuzul, s. 164
• Ibn al-Athir, Usd al-Ghaba fi Ma'rifat al-Sahaba, (Kairo),
vol.3, s. 92
• Ibn Hajar al-'Asqalani, Tahdhib al-Tahdhib, (Hyderabad, 1325),
vol. 7, s. 339
• Ibn Kathir, al-Bidayah wa al-Nihayah, (Kairo, 1932), vol. 7,
s. 340, vol. 5, s. 213
• Al-Tahawi, Mushkil al-Athar, (Hyderabad, 1915), vol. 2, s.
308-9
•Nur al-Din al-Halabi al-Shafi'i, al-Sirah al-Halabiyya, vol.
3, s. 337
• Al-Zurqani, Sharh al-Mawahib al-Ladunniyya, vol. 7, s. 13
Men betyder inte ordet mawla vän?
Trots att ett stort antal av Sunnilärda från alla åldrar
och från alla håll har bekräftad händelsen och
de historiska orden av Profeten (s), så har de haft det svårt
med att försona sig med vad som egentligen hände efter Profetens
(s) död. Det är utanför det här korta dokumentets
räckvidd att ge detaljer kring dessa händelser. Den viktiga
punkten är att många Sunnilärda hävdade att Profeten
(s) endast ville utnämna Ali (a) som en vän och hjälpare
åt muslimerna!
Det finns många sidor till denna händelse som visar att
den var mycket viktig. Avslöjandet av olika verser från koranen,
den stora församlingen, de slutgiltiga stadierna av Profeten (s)
liv, bekräftelsen av människorna att Profeten (s) var överlägsen
i auktoritet, de efterföljande lyckönskningarna av Umar såväl
som många andra faktorer som är svåra att täcka
i denna korta dokument, allt riktar sig på tillfället av
utnämningen av Profetens (s) efterföljare. Det är uppenbart
att ordet mawla blev använt i meningen av absolut auktoritet efter
Profeten (s) inkluderat, men ej inskränkande, världsliga makt.
Det slutgiltiga ordet
Om där ännu finns tvivel om den historiska betydelsen av den
här utsagan och ansträngningarna av vissa människor att
följa upp det, så låt det här bli det slutgiltiga
ordet:
När Imam Ali (a), under hans tid som kalif och årtionden
efter händelsen vid Ghadir, sa till Anas bin Malik, Profetens (s)
anhängare: ”Varför står du inte upp och vittnar
om vad du hörde av Guds Budbärare på dagen av Ghadir?
Han svarade då: O Amir al-Muminin! Jag har blivit gammal och minns
ej”. Därefter sa ´Ali (a): Må Allah märka
dig med en vit prick (av lepra) (unconcealable) med din vita turban
om du undanhåller sanningen”. Och före Anas hade stigit
upp från sin plats så bar han en vit prick på sitt
ansikte.
• Ibn Qutaybah al-Dinawari, Kitab al-Maarif, (Kairo, 1353 AH),
s. 251
• Ahmad bin Hanbal, al-Musnad, vol. 1, s. 119
• Abu Nuaym al'Isfahani ,Hilyat al-Awliya, (Beirut, 1988), vol.
5, s. 27
• Nur al-Din al-Halabi al-Shafii, al-Sirah al-Halabiyya, vol.
3, s. 336
• Al-Muttaqi al-Hindi, Kanz al-Ummal, (Halab, 1969-84), vol.
13, s. 131
|