Enligt Shia Jafari fiqh – som är en av de fem huvudsakliga lagskolorna i Islam – måste nerfallelse i bönen förrättas på ren jord eller vad som växer i den, förutsatt att det inte är något som äts eller används som klädesplagg. Detta inkluderar damm, sten, sand och gräs, förutsatt att det inte är ett mineral. Nerfallning på papper är tillåtet, eftersom det är tillverkat av ett material som växer på jorden, medan det inte är tillåtet på klädesplagg och mattor.

De juridiska lärda inom alla Sunni lagskolor instämmer angående giltigheten av nerfallelse på jord och det som växer på jorden.

Gjorde Profeten (s) och hans följeslagare detta?

Att be på jorden var med visshet Profetens (s) och hans följeslagares sed.

• Abu Sai al-Khudri berättade: Jag såg Allahs Apostel falla ner (med pannan) på lera och vatten och jag såg lermärket på hans panna. (Al-Bukhari, Sahih (Engelsk översättning), vol. 1, bok 12, nr. 798; vol. 3, bok 33, nr. 244).

• Anas bin Malik berättade: Vi brukade be med Profeten när det var stekhett, och om någon av oss inte kunde lägga ner sitt ansikte på jorden (pga hettan), brukade vi sprida våra klädesplagg över marken och falla ner (med pannan) över kläderna. (Al-Bukhari, Sahih (Engelsk översättning), vol. 2, bok 22, nr. 299).

Enligt denna hadith var det endast i undantagsfall som Profeten (s) och hans följeslagare föll ner (med pannan) på klädesplagg.

Profeten (s) brukade också ha en Khumra som han föll ner med pannan på.

• Maymuna berättade: Allahs apostel brukade be på en Khumra. (Al-Bukhari, Sahih (Engelsk översättning), vol. 1, bok 8, nr. 378).

• Enligt al-Shawkani, en känd lärd Sunni, har mer än tio av Profetens (s) följeslagare rapporterat i traditioner om Profetens (s) nerfallelse (med pannan) på en Khumrah. Han listar alla Sunni källor som nertecknat dessa traditioner, till dessa hör bl.a Sahih Muslim, Sahih al-Tirmidhi, Sunan Abu Dawud, Sunan al-Nasa'i och många andra.

(Al-Shawkani, Nayl al-Awtar , Kapitlet om nerfallelse (med pannan) på Khumrah, vol. 2, s. 128)

Så vad är en khumrah ?

– En small matta tillräckligt stor för ansiktet och händerna att falla ner på under bönen.
( Al-Bukhari, Sahih (Engelsk översättning), vol. 1, bok 8, nr. 376 (förklarad av översättaren i parentesen)).

–Ibn al-Athir, en annan berömd lärd Sunni, skriver i Jami al-Usul:

• “Khumra är liksom det som Shi’ah i vår tid faller ned (med pannan) på” ( Ibn al-Athir, Jami al-Usul, (Kairo, 1969), vol. 5, s. 467).

• “Khumra är en small matta som är tillverkad av palmfibrer eller något annat material…. Och det är likt det som Shi’ah använder för att falla ner (med pannan) på.” (Talkhis al-Sihah, s. 81).

Men varför jord från Karbala?

De speciella karaktären av Karbalas jord var kända och de uppmärksammades både under Profetens (s) levnadstid såväl som efter hans död:

• Umm Salama säger: Jag såg Hussein (a) sitta på sin farfars, Profetens (s) knä och Profeten hade ett rött stenblock i handen. Han kysste sanden och grät. Jag frågade honom vad jorden var för något. Profeten (s) sade: “Gabriel har informerat mig att min son, Hussein, kommer att bli mördad i Irak. Han har hämtat denna sand för mig från det landet.
Jag gråter för det lidande som Hussein kommer att utsättas för.” Sedan gav Profeten (s) jorden till Umm Salama och sa till henne: “När du ser denna jord förvandlas till blod, vet du att min Hussien har blivit slaktad.” Umm Salama behöll jorden i en flaska och övervakade denständigt, ända tills hon på Ashura, 10 Muharram (61 A.H) såg att den hade förvandlats till blod. Då visste hon att Hussein bin Ali (a) hade blivit en martyr.

(Al-Hakim, al-Mustadrak, vol. 4, s. 398), (Al-Dhahabi, Siyar alam al-nubala, vol. 3, s. 194), (Ibn Kathir, al-Bidayah wa'l-nihayah, vol. 6, s. 230), (Al-Suyuti, Khasa'is al-kubra, vol. 2, s. 450; Jam al-Jawami, vol. 1, s. 26), (Ibn Hajar al-Asqalani, Tahdhib al-tahdhib , vol. 2, s. 346).

• Imam Ali ibn Abi Talib, passerade Karbala efter slaget vid Siffin. Han tog en handfull av jorden och utropade: Ah, ah, på denna plats kommer några män att dödas, och de kommer att komma till Paradiset utan räkenskap!

(Ibn Hajar al-Asqalani, Tahdhib al-tahdhib , vol. 2, s. 348).

Varför är det obligatoriskt att falla ner med pannan på (bränd) lera från Karbala?

Det är det inte ! Men Shiamuslimer föredrar att falla ner (med pannan) på jord från Karbala p.g.a. den stora betydelse som Profeten (s) och Imamerna från hans Familj (Ahl al-Bayt) fäste vid den. Efter Imam Husseins (a) martyrskap, plockade hans son Imam Zayn al-Abidin (a) upp lite jord från marken, förklarade den helig, och behöll den i resten av livet. Imamerna (a) brukade falla ner (med pannan) på den (jorden) och göra en tasbih av den, och reciterade hyllningar till Allah på den.

(Ibn Shahr Ashub, al-Manaqib, vol. 2, s. 251)

De uppmuntrade också Shiah att falla ner (med pannan) på den jorden, med insikten om att det inte var obligatoriskt, utan att det gav större belöning. Imamerna (a) insisterade att man måste falla ner (på pannan) inför Allah endast på ren jord och att det var att föredra om det utfördes på Karbalas jord.

(Al-Tusi, Misbah al-Mutahajjad, s. 511), (Al-Saduq, Man la yahduruhu'l faqih, vol. 1, s. 174).

Shia har länge behållit denna jord. Inför rädsla att det skulle vanhelgas, har de knådat jorden till att forma små plattor ellre delar, som nu kallas mohr eller Turbah. Under bönen faller vi ner (med pannan) på dem, inte som en obligatorisk gärning, utan med insikten om dess speciella karaktär. Annars, när vi inte har någon tillgång till en sådan platta, ber vi på ren jord, eller något som har sitt ursprung i jorden.

Det är synd att vissa människor illvilligt insisterar på att Shia dyrkar stenar eller att de dyrkar Imam Hussein (a). Sanningen är den att vi dyrkar endast Allah genom att falla ner (med pannan) på Turbah inte till den. Och vi dyrkar aldrig Imam Hussein, Imam Ali, eller Profeten Mohammed (s). Vi dyrkar endast Allah, och det är i enlighet med Allahs vilja att vi faller ned (med pannan) endast på ren jord.